tcullander´s

Vilka nyårslöften kommer vi att välja?

*sluta röka
*sluta snusa
*vara snälla
*sluta gnälla
*vara gemytliga
*inte bråka
*lyssna på andra
*inte säga emot
*älska din nästa
*hör vad andra säger
*förstå vad andra menar
*bli en förstående person
*bli bättre i skolan
*förstå min föräldra
*uppskatta vad jag har
*ha förståelse för dom som inte har lika mycket
*uppskatta skolan
*förstå min lärare

++++++++++++++

Bestäm själv!!!!

Man kan köpa det i affären.....men.....



det blir mycket godare att göra den själv!

I år har jag för första gången gjort knäck. Man blandar 3 dl grädde, 3 dl socker och 3 dl ljus sirap och sen så kokar man det under omröring i ca 35 minuter. Man vet när den är färdig när den börja falla ihop och när man droppar lite knäck i kallt vatten så bildades det kulor....då är den klar att hällas upp i formarna!

Man kan också finhacka sötmandel som man har skalat först naturligtvis och blanda det i knäcksmeten. Ger en liten extra smak!  Jag gjorde hälften av var!

Man får vara lite snabb att hälla upp i formarna  för den stelnar ganska fort och se upp när ni häller i formarna....smeten är jättehet och det är lätt att bränna sig...vilket jag naturligtvis gjorde.

Nu får vi hoppas att det blev god knäck och att det räcker i jul. Ca  180 knäck blev det av den här kvantiteten.

Sankt Nikolaus var en biskop på 300-talet som blev helgonförklarad för sin kristliga givmildhet och han senare blev skolbarnens skyddshelgon.

Det var Viktor Rydberg, med novellen "Lille Viggs äventyr på julafton" (1871) och dikten "Tomten"(1881), som först förknippade gårdstomten med midvinternattens kristna högtid, och Jenny Nyström som först illustrerade de bägge texterna. Det sena 1800-talets illustratörer och författare till de många olika jultidningarna och familjemagasinen byggde vidare på idén och gestalten tomten.

En gradvis sammansmältning har väl sedan skett mellan denna hybridfigur och den amerikanska varianten Santa Claus, en tjock, rödklädd julgubbe som skapades på 1800-talet, bland annat av tecknaren Thomas Nast i tidningen Harpers Weekly. Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen redan på 1930-talet och bilderna gjordes av reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899-1976), som föddes i Michigan men hans far var från Åland, Föglö och hans mor från Sverige.  Så egentligen kan vi väl säga att vår mystomte faktiskt kommer från Sverige!

Jultomten i Sverige

Den svenska jultomten kryper inte ned i skorstenar om natten för att leverera sina gåvor i strumpor, utan besöker hemmen på eftermiddagen eller kvällen den 24 december. Han frågar alltid:  Finns det några snälla barn här? som hälsning då han träder in i rummet där alla sitter förväntansfulla. Många av de mindre barnen kan bli rädda för tomten då han kommer, särskilt om han är ordentligt maskerad, men de äldre känner ofta igen sin pappa, eller någon annan anhörig bakom förklädnaden som den person som strax innan jultomtens besök "gått ut för att köpa tidningen" eller liknande.

I svenska borgerliga hem på 1800-talet spelades scenen med presentutdelningen upp ungefär som nu. Skillnaden var att den mystiske gästen, med mask för ansiktet, från början föreställde en julbock. I Alice Tegnérs visa om "Julbocken" ("En jul när mor var liten...") står det att han "stod därute och stampa och gav dörrn en smäll". Smällen är en rest av den klappning på dörren som tillkännagav forna tiders anonyma "julklappar". Från början trodde man att jultomten hade gråa kläder.

Jultomten i Finland

I Finland lever jultomtens föregångare julbocken kvar i det finska namnet: "joulupukki". Finlandssvenska barn kallar däremot jultomten för julgubben.

Jultomten i Tyskland

I Tyskland förekom en tradition, där det i stället var Jesusbarnet, Christkindlein, som gav barnen presenter. I den katolska delen så kommer han den 6 december då barnen får bevis på om de har varit snälla eller inte.


Var bor han då?

En svårlöslig fråga i mytologin är den om var jultomten bor. I anglosaxisk tradition bor han på Nordpolen, där han har en tomteverkstad med massor av tomtenissar, som tillverkar alla julklappar. Enligt denna traditionen använder han en flygande släde dragen av renar med Rudolf i spetsen, för att flyga runt världen och dela ut julklapparna under natten till Juldagen. I Danmark vet alla barn att "julemanden" bor på Grönland. Finnarna är lika fast övertygade om att "joulupukki"/"julgubben" bor på fjället Korvatunturi i nordöstra Finland, men den ogästvänliga platsen har fått konkurrens av Rovaniemi, där man sedan 1998 haft nöjesfältet SantaPark. En delegation från Rovaniemi har bedrivit lobbying i hopp om att få bli EU-sanktionerade som jultomtens hemort. I Norge och Sverige har man haft mindre behov av att fastställa var tomten bor. Det kan möjligen bero på att kopplingen till gårdstomte-/nissetraditionen är starkare här. I Sverige finns både Sagolandet Tomteland sedan 1984 i Mora och postcentralen i Tomteboda där de brev som svenska barn skriver till tomten hamnar, och varifrån de också ofta får svar.



Visst är han mysig!!

Vad gäller julklappar iakttogs förr en högre grad av hemlighetsfullhet.
På julaftonsmorgonen (numera utdelas "julklapparna" i regel på kvällen) hörde man en knackning ("klapp") på sin dörr eller på sitt fönster, och omedelbart därefter kastades ett väl inlindat paket in i rummet.

Seden att ge bort julklappar kommer från en lantlig tradition som innebar att byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på i stugorna. När någon öppnade kastade man in en skämtgåva, som kunde bestå av ett vedträ eller en halmfigur. På gåvan hade man ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den fina presenten.  Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim. Det var viktigt att inte bli tagen på bar gärning under julklappsutdelandet, eftersom verserna kunde vara ganska så elaka och grovkorniga.

På en del platser delades julklapparna ut av en julbock, men han och hans uppgifter har sedan slutet av 1800-talet övertagits av Jultomten.

Att givmildheten alltid varit som störst i juletid har sin naturliga förklaring. Under en kort tid fick man vila från vardagslitet och dessutom hade man för en gång skull ett överflöd av både mat och dryck. Man visade särskild omsorg om traktens fattiga och att låta bli att bjuda en besökande på något under juletiden kunde bringa otur.

Då riskerade man nämligen att gästen gick ut med julen.